Regn och så

Varit bortrest i nio dagar. Har, sammanlagt, åkt tåg i mer än 48 timmar. Kom hem för mindre än 24 timmar sedan och har redan disk i fönstret (Förlåt, detta är något jag inte berättat om min själv: Jag är expert på att plocka upp te- och kaffemuggar på mitt rum, och orkar aldrig gå ner med dem igen. Så de hamnar i fönstret).

Jag har alltså varit i Paris, tåg tur och retur. Så otroligt vacker stad, fylld till bredden med gamla katedraler och nybakade croissanter. Jag har faktiskt ingen tanke på att beskriva min resa mer än så, det är inte den typen av dagboksblogg jag vill driva. Eller, jag vill nämna en grej till (den huvudsakliga lärdomen jag dragit av den här resan); kaffe i Frankrike är gott. Cappucino i Frankrike är dock kaffe med diskmedels-mjölkskum, cappucinons motsvarighet heter café créme (fuck stavning där, jag kan alltså inte franska) och är precis lika god som en cappucino.

Nu är jag i alla fall hemma. Det regnar. Men det känns faktiskt som det mysigaste vädret just nu, jag kan med gott samvete sitta inne och dricka te och lyssna på något trevligt akustiskt och njuta av min egna sängs siluett (speciellt då sista natten innan jag kom hem, spenderades på ett aningen bullrigt 7,5 timmar långt sitt-tåg genom Tyskland).

Nu återstår nio veckor av sommarlovet, jag funderar på vad jag ska ägna dem åt. Jobbar visserligen tre av veckorna, men har fortfarande sex att fylla. Det kommer att bli mycket datortid, jag ska försöka uppdatera den här bloggen relativt ofta - fler skruvade nattinlägg! För övrigt så lär nog det här inlägget att bli ett av de få upplaggda före klockan tolv (förtydligande: 00.00). Jag är nästan lite imponerad av mig själv över att jag lyckats skriva det vid den här tiden över huvud taget.

Apropå att ha saker att göra, jag skulle så gärna vilja åka till Bråvalla. Jag insåg förut att festivalen börjar imorgon. Jag har aldrig varit mer sugen på att spontanköpa tågbiljetter och dra iväg någon stans (och det är alltså något jag är sugen på relativt ofta). Varför är jag så dryg när det gäller sånt här? Varför gör jag aldrig alla spontangrejer jag känner för? Åhhh jag vill. Tråkig, det är vad jag är.

Sommarlov och ingenting

Hej allihopa mitt namn är Ebba och jag är sjuk i huvet. Ungefär så känner jag just nu. Inga normala människor deppar sönder när det är skolavslutning. Men tanken på tio äckliga veckor fyllda av ingenting gör mig helt sjukt nere. Jag har egentligen en del att pyssla med, och jag tycker egentligen det är rätt skönt att slippa plugga och skit, men jag orkar inte ingentinget!

Det är lite som i "Den Oändliga Historien" där "Ingentinget" slukar världen vari berättelsen utspelar sig. Ingentinget äter upp allt, och det finns verkligen inget kvar, inget hål. Sjön som plötsligt var borta torkade aldrig ut, den försvann. Där finns Ingenting längre.

Lite långsökt jämförelse kanske, men just i den här stunden, är den rätt bra. För det känns verkligen tomt. Kan nog inte ens förklara för mig själv på vilket sätt jag tycker det är jobbigt, men det är lite så det brukar vara. Så jag skriver nu, och det blir jätteflum, och jag kommer säkert att tycka det är skitkasst imorgon. Men det känns alltid lite bättre efteråt. Och det är trevligt att skriva.

Jag önskar att jag kunde glömma bort allt i tio veckor, så jag kunde packa en ryggsäck med några böcker, pengar och musik och sedan åka lång härifrån. Jag vill glömma bort att jag känner mig tom och ensam. Jag vill på egen hand resa iväg till en storstad. Jag vill sitta på uteserveringar hela kvällarna och kolla på allt folk som går förbi. Jag skulle kunna skriva historier om dem och det kunde bli en hela roman tillslut.

Jag vill glömma allt man kan vara rädd för och jag vill vandra runt i små gränder på en plats jag inte känner till. Det skulle vara så underbart. Jag vill åka till havet och stå och blicka ut över det i timmar, det finns (nästan) inget som är så fridfullt och vackert.

Det finns så mycket jag vill, men för det mesta känns det som om livet hånar mig bakom min rygg och försöker göra allt för att stoppa mig. Det brukar liksom gå åt helvete för det mesta. Tillslut känner jag bara "suck".

Kreativitet och livsdiagram

Hur skriver man ett blogginlägg? Jag har försökt att börja flera gånger, men inte hunnit skriva mer än några rader, innan jag insett att det inte alls håller. Mitt huvudsakliga problem är innehållet, jag har verkligen ingen aning om vad jag vill skriva. Inte heller vet jag vad som är intressant att berätta om eller uppmärksamma.

Nästan varje gång jag behöver skriva, och inte kommer på något ämne, ramlar jag in på kreativitet. Vid det här laget är jag van vid att beskriva mitt egna kreativitetslösa tillstånd som ofta råder och jag är expert på att redogöra för de perfekta förhållandena under vilka jag lyckas åstadkomma något ordentligt. Det handlar om nätter och för mycket kaffe. För det mesta handlar det om lycka också. Jag har svårt att känna mig inspirerad om allt suger, till exempel.

Jag borde verkligen hitta på ett nytt nödämne, allt snack om hur man blir den perfekta och kreativa konstnären, börjar kanske bli lite uttjatat. Fast det är svårt. Jag gillar att låtsas vara sådär spontan och kaffemysig (jag lovar, det är ett ord, i alla fall om man är sjukt nytänkande och så).

Att vara personen som skriver glamourösta texter och målar flödiga bilder, känns mycket bättre än att vara personen som bara sitter med blicken riktad mot diverse social medier på internet. Problemet är bara, att skulle man göra ett cirkeldiagram över mitt liv, skulle tårtbiten för "glamouröst, nattligt konstnärsliv" bli väldigt liten medan biten för "apatiskt datoranvändande" skulle bli pinsamt stor.

Jag funderar på vilka fler tårtbitar som finns i mitt diagram, finns det någon av dem som är lika rolig att prata om som "glamouröst, nattligt konstnärsliv"?  Efter lite tankeverksamhet: en stor bit går åt till skolan. Ytterligare en stor bit går till sömn, och en tredje till att äta. Det kan finnas en bit som rymmer aktiviteter i sociala sammanhang också. Men det är nog allt.

Och nu har jag skrivit ännu en text med tema kreativitet och konstnärskap. Skit också. Jag sa en gång på skämt, att jag skulle skriva boken "Socker, kaffe och fyra timmars sömn". Tanken var nog att den skulle handla just om kreativa kickar och en urkass livsstil (välkommen till mitt liv) och jag funderar, kanske ska skriva den ändå? Göra den till en samling av mina fyrahundrafemtio miljoner texter som handlar om inspiration under fel förhållanden.

Just ja, måste rita det där diagrammet någon dag också.