Så blev det plötsligt dagen före julafton, och allt har gått så snabbt. Jag är 18, men det märks inte. Jag tar studenten till våren, men det märks inte. Jag önskar så mycket till jul - men det märks inte heller.
Kanske önskar jag att det börjar snöa nu, det vore så idylliskt och vacker. Stora, vita tossor som sakta dalar ner och gör hela världen vit, tyst och ny. Snön skulle falla ner under det gula skenet från gatlytorna och alla skulle sova. Jag skulle sitta vaken och se på medan landskapet utnför mitt fönster förändrades, långsam, liksom sakta men säkert. Allt skulle kännas lungt, för världen skulle vara vacker.
Men nu är det inte så.
Allt för ofta önskar jag att jag var född i en annan tid, som om världen var trevligare då. För mycket böcker. För många romatiska skildringar av ett sedan länge utdött sätt att leva, det måste vara så. För det var säkert inte vackrare jular förr. Men det är kul att leka med tanken. Kul att skriva historier om människor som aldrig fanns.