Hej allihopa mitt namn är Ebba och jag är sjuk i huvet. Ungefär så känner jag just nu. Inga normala människor deppar sönder när det är skolavslutning. Men tanken på tio äckliga veckor fyllda av ingenting gör mig helt sjukt nere. Jag har egentligen en del att pyssla med, och jag tycker egentligen det är rätt skönt att slippa plugga och skit, men jag orkar inte ingentinget!
Det är lite som i "Den Oändliga Historien" där "Ingentinget" slukar världen vari berättelsen utspelar sig. Ingentinget äter upp allt, och det finns verkligen inget kvar, inget hål. Sjön som plötsligt var borta torkade aldrig ut, den försvann. Där finns Ingenting längre.
Lite långsökt jämförelse kanske, men just i den här stunden, är den rätt bra. För det känns verkligen tomt. Kan nog inte ens förklara för mig själv på vilket sätt jag tycker det är jobbigt, men det är lite så det brukar vara. Så jag skriver nu, och det blir jätteflum, och jag kommer säkert att tycka det är skitkasst imorgon. Men det känns alltid lite bättre efteråt. Och det är trevligt att skriva.
Jag önskar att jag kunde glömma bort allt i tio veckor, så jag kunde packa en ryggsäck med några böcker, pengar och musik och sedan åka lång härifrån. Jag vill glömma bort att jag känner mig tom och ensam. Jag vill på egen hand resa iväg till en storstad. Jag vill sitta på uteserveringar hela kvällarna och kolla på allt folk som går förbi. Jag skulle kunna skriva historier om dem och det kunde bli en hela roman tillslut.
Jag vill glömma allt man kan vara rädd för och jag vill vandra runt i små gränder på en plats jag inte känner till. Det skulle vara så underbart. Jag vill åka till havet och stå och blicka ut över det i timmar, det finns (nästan) inget som är så fridfullt och vackert.
Det finns så mycket jag vill, men för det mesta känns det som om livet hånar mig bakom min rygg och försöker göra allt för att stoppa mig. Det brukar liksom gå åt helvete för det mesta. Tillslut känner jag bara "suck".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar